Bilder o ord
Humanitet
Jag vill verkligen inte sätta mig upp på höga moraliska hästar. För mig har det varit tveksamt om "man" ska ge pengar till tiggande människor. Jag har aldrig gjort det..inte förrän nu.
Idag var jag inne i stan under några timmar och julhandlade, kassarna jag bar vägde åtskilliga kilon. Jag funderade på hur lyckligt lottad jag är som ändå har råd att ge mina närmaste en julklapp- samtidigt som jag tänkte på några ord en vän yttrade om det "problem" vi rika människor har , dvs ge eller inte ge. Hon sa att i hennes land är det naturligt att ge- även till tiggare. Man ger inte så mycket- men man ger.
På väg tillbaka från systemet vid Brommaplan, stannade jag framför en kvinna som satt vid tunnelbaneingången. Ställde ner mina kassar, stack ner handen i fickan -rafsade upp några kronor.
Jag mötte ett vänligt , något avmätt leende. Vi önskade varandra God Jul.
Tårarna rann på väg tillbaka till bilen.
Jag vet att detta inte är enkelt- jag vet att varje land ska kunna ta ansvar för sina medborgare- jag vill inte diskutera politik.
Men kanske slå ett slag för humanitet. Vi är ju alla människor.
Detta blogginlägg hade inte det minsta med fotografi att göra- hoppas ni har överseende med det. Jag kände ett starkt behov av att skriva ner mina tankar.
/Anna
Jag förstår precis dina känslor inför det här och delar dem. Jag kan bli kluven, dock inte i en missunsamhet. Utan mer vad som ger utsatta mest effekt långsiktigt. För, även om kronorna i muggen är bra. Så är jag säker på att de är högst tillfälliga, om ens det...
Andra har ju skrivit om det här, vilket igår fick mig att fundera. Igentligen, borde vi skriva alla de här blogginläggen på de länders hemsidor vars medborgare lider. Eller kanske på deras svenska ambassaders hemsidor, eller i mail till "info"... Så de vet, att vi känner och lider med deras medborgare, så att de vet att de borde göra något, NU!!!
Men ändå, jag förstår och känner med din känsla!!
Ha en fin och human dag!!! Kram - Peter
Tusen tack för dina rader Peter!! Kram, Anna